Det här får blir en kortare sammanfatnting mellan skinka och paketinlagning… tiden har rusat iväg sen sist. Och igår var det någon vajsning på nätet så jag lyckades aldrig komma in när jag väl hade en stund över…
Men men, tidigt i lördags morse väcktes jag av hemtelefonen. Det var Jonnie, ynglingens kompis, som ringde från akuten på KS. Det som jag befarat och oroat mig för varenda helg i en massa år, hade nu hänt. Ynglingen hade blivit nedslagen och sparkad så pass att han fått käken avslagen, och hängde nu på en liten sköt benbit. Det tog mig inte speciellt lång tid att ta mig till akuten och snabbt inse att detta var ingen dålig dröm.
Där satt han, för tillfället bedövad av smärtsillande och såg bedrövlig ut. Tänderna på nedre käken hängde lite hur som helst, och jag frågade inom mig hur detta skulle kunna återställas. MEN jag var ytterst tacksam över att han levde, och skulle överleva. Det var det viktigaste. Han själv var då mest förbannad och hade djäuvlskt ont, men vid liv… Efter lång stunds väntan fick vi besked om både operation och inläggning. Det här var allvarligare än man först trott..
Nu är han hemma hos oss, med ömma & svullna kinder, konstant ont med smärtstillande medel. Tre tänder fattigare och titankivor inopererade. Kylskåpet är fullt med olika soppor, juicer, yoggi-yalla i sällskap med julskinkan, patéer, rödkål och sillrätter..
Den här julen blir m a o en lugn och stillsam jul med eftertanke och uppskattning för vad&den man har i livet och i sin närhet. Jag önskar Er andra därute en fin jul. Ta vara på varandra, var rädda om er själva, kort sagt:
Let´s be careul out there….
Herre Gud!
Allt gott till er, särskillt ”ynglingen”
Varma kramar
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Allt gott till er också.
Massa kramar och och tankar från oss.