Okej, då har det nu gått en månad sen domedagen, och en del har väl hänt sen dess. Lite kort kan jag berätta att personalchefen skickade ett kort infomail till oss berörda om läget. Det handlade om att vi under veckan skulle bli kontaktade. (mailet kom på torsdagen) På måndagen därefter skulle var och en få tydligt råd över huruvida vi skulle besluta om det där fantastiska erbjudandet vi fick från Firma **** AB för en tid sen, om ni minns. Ja, precis de som inte ens hittade till Stockholm och dissade oss helt och fullt. Glädjande nog så passade rådet mitt beslut redan, så det var inte så mycket mer att fundera över.
Den 12 november lämnade jag således in mitt svar till den söta tjejen på personalavdelningen, och kände mig ganska lättad efter det. Det var som om en sak kunde bockas av på listan och dimman lättade helt enkelt. I fredags blev jag inkallad tilll min chef, och vi satt länge och pratade, ända tills mörkret hade lagt sin även i rummet. Nu är det som så att varje gång chefen kommer och vill ha samtal med mig, så blir jag alltid lika nojig. Det är samma känsla som när jag var liten och blev kallad till rektorn för alllvarliga samtal om något bus man gjort, vilket var ganska ofta. Den känslan har inte släppt ännu. Och då är hon en toppentjej och vi har alltid trevligt på våra samtal, som oftast är postivia. Inga fingervisningar eller något sådant, ändå blir jag lika förskräckt. Och det värsta är at hon har märkt det, så den här gången satt vi mest och skrattade åt det. 
Vad detta lilla minimöte nu främst gick ut på var att hon fått uppsägningsbeskeden i sin hand, och hennes uppgift var att överlämna dem och gå igenom dem tillsammans med mig. Det var inte så mycket att orda om, det kändes faktiskt riktigt bra. Mötet med Trygghetsrådet hade givit mig lite att fundera på, samtidigt som jag har sett lite jobb som jag är grymt sugen på att i alla fall testa att söka. Mer än ett nej kan man ju ändå inte få, eller hur?! Sammanfattnigsvis såg det hela bättre ut än vad jag från början trott, så det var lätt att fatta pennan. ( Och ännu en bock på listan gick att finna)
30 december är m a o min sista arbetsdag på företaget. Jag fick dock frågan om jag kunde tänka mig att eventuellt jobba en tid efter årsskiftet, då det skulle vara mycket att göra och hela viddevippen….. Jag fick naturligtvis fundera på det, men det kändes ganska glasklart för mig att avböja. Den här processen är tung nog ändå, och rent mentalt har jag ställt in mig på detta datum, och så får det förbli.
Så lite kort och sammanfattninsvis kan vi säga som så: Firma **** AB *cencurfingret* till er. Ni missade er chans att träffa ett gäng taggade medarbetare, men otur för er. 
Om en och en halv månad börjar ett nytt kapitel i mitt liv, och de vänner jag fått på under åren tar jag med mig vidare i livet. Då börjar nästa utmaning…..
